I bokens undertitel förutskickas att den innehåller två berättelser. De berättelser som avses är teorin om orsak och lagbundenhet respektive teorin om den fria viljan. En av dessa märkliga ”berättelser” beskriver vår vardagliga verklighet. I min version av teorin om orsak och lagbundenhet berättas om nedärvda behov som bestämmer våra värderingar, som i sin tur bestämmer våra mål. De behov som särskilt diskuteras avser självrespekt och självhävdelse, social tillhörighet samt ordning. Dessa och andra behov antas kunna förklara människors beslut och handlingar i till exempel politiska sammanhang.
Behoven spelar roll som drivkrafter i den utsträckning de är otillfredsställda. Självhävdelsebehovet och behovet av självrespekt antas spela en särskilt betydelsefull roll. Konkurrens provocerar människors självhävdelsebehov så att de kan se sig nödsakade att i olika sociala sammanhang, till exempel politiska, försvara eller återvinna sin självrespekt. De uttryck som kampen om självrespekten tar sig är inte alltid till fördel vare sig för de inblandade individerna eller för samhället i sin helhet. Sökandet efter behovstillfredsställelse via social konkurrens och konsumtion åsamkar den psykiska välfärden och våra naturresurser stora kostnader. Å andra sidan tycks kampen vara en viktig förutsättning för den ekonomiska tillväxten och den materiella välfärden. I denna konflikt ligger ett betydande moraliskt dilemma.
Kampen för behovstillfredsställelse utspelar sig delvis i det undermedvetna, och det som människor uppfattar av kampen utgörs i stor utsträckning av egna och andras rationaliseringar, till exempel i form av ideologier. Detta förhållande utgör ett betydande problem för den som vill åstadkomma förändringar. Det är svårt att föreställa sig hur den kollektiva terapi skall se ut som kan föra de undermedvetna drivkrafterna och föreställningarna till den medvetna delen av människors själsliv. Skall vi komma till rätta med självhävdelsekampens avigsidor är emellertid en sådan förändring en nödvändighet. Så länge vi agerar utifrån undermedvetna drivkrafter och motiverar med rationaliseringar finns inte särskilt stora möjligheter att ta itu med våra problem på ett effektivt sätt.
För att det över huvud taget skall vara relevant att föra en normativ diskussion i dessa och andra frågor fordras att människan har en fri vilja. Om människan inte kan göra moraliska val saknar den normativa diskussionen intresse. I bokens sista kapitel återfinns berättelsen om den fria viljan, och jag har ägnat frågan om huruvida vi har en fri vilja en relativt lång diskussion. Slutsatsen är att vi inte kan veta om vi har en fri och odeterminerad vilja, men att vi bör anta att vi har det. En sådan vilja kan ses som orsakslös och obunden av naturens lagar. Är människan utrustad med en sådan vilja skulle det mänskliga släktet kunna göra anspråk på epitetet homo spiritus.
I den fria viljans berättelse finns utrymme för moral, och därmed bestäms inte våra värderingar blott och bart av de egna behoven i denna teori. Den eventuella fria viljan måste dock inte nödvändigtvis ha en oemotståndlig potens. Starka och djupt otillfredsställda naturliga behov överflyglar måhända ibland den orsakslösa viljan så att vi i realiteten inte alltid kan välja fritt. Utifrån dessa antaganden och slutsatser finns anledning att utforma normativa grundsatser som innebär att människors behov bör tillfredsställas i sådan utsträckning att de kan göra fria val, men att behovstillfredsställelsen skall ske på ett sådant sätt att hindren för andra människors behovstillfredsställelse minimeras.